Här kan du läsa några reseberättelser av deltagare i kursen.

Salla Järvinen

Funderar du på att följa med till Indien med Ljungskile folkhögskola? Jag är nästan avundsjuk på dig… allt du har kvar att upptäcka, detta fantastiska land och människor som du knappast möter på en vanlig resa. Vänliga,nyfikna indier som fredligt lever sida vid sida trots svårigheter, olika religioner och andligheten som på ett märkligt sätt genomsyrar samhället.

Resan var tuff, många projektbesök och möten med fattiga barn, unga tjejer som utsatts för trafficking, slumområden, soptippar och sjukvårdsprojekt ledda av drivna eldsjälar.

Några av reskamraterna blev mina vänner för livet och erfarenheternahar gjort mig otroligt tacksam för hur bra vi har det här i Sverige.

2011-12-02

Hans Norebrink

Jag besökte Indien som sjöman och senare som ryggsäcksresenär på 70-talet. Då ogillade jag landet på grund av all orättvisa och fattigdom jag överväldigades av. Nu tycker jag om Indien efter en ny resa dit med Ljungskile folkhögskola. Orättvisorna och fattigdomen finns kvar (plus en ny medelklass vid sidan av den fattiga majoriteten), men nu såg jag också folks vänlighet (man känner sig säker), folks intensiva arbete, att allt på något sätt ändå fungerar i kaoset och larmet, och den otroliga färggrannheten och mångfalden i gatulivet.

Jag har rest till hundra länder, men ofta ser man bara ytan av landet. Så icke på denna resa som låter oss komma indierna in på livet, som låter oss se vardagen och verkligheten. Som traffickingdrabbade kvinnor, änkor som startat kollektiv, Moder Teresas nunnor, järnvägsbarn som lever på stationer, slumområden, behandling av spetälskeoffer – allt detta i Kolkata/Calcutta. Senare ut på landet och kooperativa alternativa utvecklingsprojekt – med samtal med skolbarn och bondkvinnor. Vidare Firozabad med räddade barnarbetare, Agra med Taj Mahal och sopsorterare i Delhi.

Denna resa går verkligen på djupet. Jämfört med vanliga resor är det som skillnaden mellan vanlig film och 3D. Ur den platta ytan framträder vanliga människor av kött och blod och berättar om sina liv och vardag. Ur massan framträder personligheter man lär känna. Jag lärde känna Indien på ett helt nytt sätt och förstod den indiska verkligheten på ett mycket djupare plan. En omvälvande resa som satt avtryck för livet.

2011-12-18

Pernilla Sjövall

Dag 3:

Vi gick upp klockan 05 och vandrade längs gatorna i det uppvaknande Kolkata. Vårt mål var morgonmässan  i moder Theresas motherhouse.

Överallt låg folk och sov på trottoarerna,eller rakade sig, tvättade getterna eller satt och kissade i rännstenen,granne med slakteriet. Människor kom cyklande med levande höns buntade som klasar, hängande upp och ner på cykeln. Barn satt och slog sönder kol till glödbädden till baket
eller grytan, och dofterna låg som ett tungt täcke över bakgator och trappuppgångar. Den slumrande solen
låg fortfarande och mornade sig i det grågula diset som är ständigt närvarande i storstaden. Mitt i allt detta känner jag att jag lever – det här är livet.

2011-12-20

Arne Elkjaer, 79 år

För tre år sedan var min hustru Barbro och jag på en bussresa i Indien. Jag slogs då av den stora skillnaden det var mellan de välbeställda och de som knappt fick ihop till mat för dagen.

Jag blev medlem i Jagriti Viharas vänner och fick där tips om kursen Indien in på livet.

Kursen och resan gav mig väldigt mycket! Att få möta barn och unga flickor som trots att dom utnyttjats båda som slavarbetare och som prostituerade, ändå såg en ljusare framtid, tack vare utbildningsprojekt, som drivs av ideella människor.

Det är visserligen en droppe i havet, men jag tänker bidra med en droppe då och då till flickskolan i Jagriti Vihara.

Tack reskamrater samt Thomas och Lena för en oförglömlig resa.

2012-01 01

Barbro Geddeck Elkjaer, 68 år

En resa, som verkligen gör skäl för sitt namn!

Jag har sett otaliga bilder, filmer på TV från Indien, men att möta människorna i verkliga livet är något helt annat. Jag har kommit dessa stolta vackra människor nära, sett hur många lever i stor fattigdom. Visst känns livet orättvist! Och det är orättvist! Alla borde ha rätt till en trygg uppväxt, gå i skola, få utbildning och kunna försörja sig. Vi måste börja med barnen. De måste få utbildning, så de kan ställa krav på samhället.

Resan har betytt mycket för mig. Den har berikat min själ och fått mig att inse att även små bidrag gör nytta.
Alla är vi människor!

Jag är glad och tacksam att jag fick möjlighet att följa med på denna berikande resa, som leddes av två mycket duktiga och erfarna reseledare från Ljungskile Folkhögskola, Lena och Thomas. Även stort tack till alla reskamrater för trivsam och givande samvaro.

2012-01-01