Anders bytte Sandared
mot konstgräs i Ljungskile

Anders Moldin vet inte riktigt vad han vill bli. Kanske arkitekt, kanske läkare. Eller blir han krocketproffs?
   Just nu läser han naturvetenskapliga ämnen för att komma in på högskolan.

– I går kväll satt jag uppe och skrev kod till hemsidan. Jag la mig klockan ett och gick upp klockan fem. Ska man bli någonting får man väl jobba för det antar jag, konstaterar Anders Moldin i det varma ljuset från en av bibliotekets bordslampor.
   Utanför tätnar höstmörkret. Det är vindstilla, och den blanka vattenspegeln på Ljungskileviken några hundra meter nedanför skolan reflekterar det sista kvällsljuset. Vi går över skolgården mot internatrummet där han förvarar den stora konstgräsmattan.
   Anders har flyttat från den lilla byn Sandared utanför Borås till Ljungskile för att läsa matematik, fysik och andra naturvetenskapliga ämnen. Han läser för att förbättra sina chanser att komma in på högskola.
   – Jag vet inte riktigt vad jag vill bli. Kanske läkare eller arkitekt. De flesta i min klass har ganska högtflygande planer. 18 av 20 vill bli läkare, men jag har velat lite.

Driver företag vid sidan om
   Vi kommer fram till en stor gul tegelbyggnad. Internatets dörrlås godkänner mikrochipet i nyckelbrickan. En grön lysdiod tänds och låset går upp med ett klick. Vi går in, uppför en kort stentrappa, förbi ett matosande kök och in i en lång mörk korridor med dörrar på båda sidorna. Anders delar rum med journaliststudenten Thomas som just återvänder, drypande av svett efter ett två timmar långt badmintonpass i idrottshallen. "Tjena" säger Thomas, varpå han korsar korridoren och försvinner in i duschrummet mitt emot. Anders sätter sig på den obäddade sängen.
   – Det är grymt schyst gemenskap, och bra stämning på internatet. Det är schysst med alla musiker. De tar inte livet på så stort allvar. Man behöver inte diska efter sig och så.
   Anders ler med glimten i ögat. Han är typen som hittar på hyss ibland, men som också vet hur man arbetar. Vid sidan av skolan driver han ett företag med två andra studenter. Anders programmerar koden till hemsidan. Ibland fram till klockan ett.
   – Det är bra studiemiljö här. I och med att man bor på skolan blir det bara skola. Studietempot är högt, och vår lärare har sagt åt oss att inte spara på papperet.

Fyra på SM i krocket
   På skrivbordet vid sängens fotända ligger ett block fyllt till bredden av kvadratrötter, delningsstreck och andra krumelurer i kulspets. Strax intill lutar en två meter hög hoprullad matta mot väggen. Det är konstgräs som Anders köpt till sin krocketträning. Han spelar nämligen krocket. På elitnivå.
   – Jag kom fyra på SM i krocket i år. Det var i association croquet som är den coolaste typen. Jag har precis investerat i en konstgräsplätt.
   Anders flyttar mattan från väggen och ut på den lilla golvytan mellan dubbelrummets sängar. Han balanserar den på högkant och visar det kortklippta konstgräset på mattans insida.
   – Den är för stor för att få plats, men jag ska försöka klippa till den så att jag kan spela i rummet eller i korridoren.
   Ögonen brinner av entusiasm. Jag tackar och går. Lämnar honom i rummet med konstgräset, koden och de matematiska formlerna. Stänger försiktigt dörren i raden av dörrar på skolans internat. Jag har sett en glimt av livet på folkhögskolan i Ljungskile. Och vem vet... Kanske en glimt av en framtida doktor.

Text och foto:
BJÖRN WESTERDAHL

FAKTA
Namn: Anders Moldin
Ålder: 21,5 år
Familj: Singel
Studerar: Naturvetenskapligt basår
Ledord: "Vad gör det om 100 år?"