En bohemisk filantrop med ”guran” på ryggen

Bli upplyst, men ingen Buddha! Det har Nicklas Dyrwoold fått höra mer än en gång i sitt liv. Han kallar sig själv för en bohemisk filantrop som inspireras av människor.

– Religion är knepigt, man får vidga sitt liv till att bli förlåten, säger Nicklas Dyrwoold och slår sig ner i en av stolarna i skarfiket.
   – Vi pratar mycket om att man ska bli upplyst men inte bli en Buddha, fortsätter han.
   Nicklas har precis avslutat en lektion i religionskunskap, ett av de ämnen som man kan läsa på UMUS, skolans allmänna linje med inriktning musik. Han är inte troende, men gillar att diskutera religion med andra människor. Musiken är nog annars det som de flesta på skolan förknippar honom med. Gitarren har hittills under läsåret kommit väl till användning på skarfikets scen. Han har dock inte spelat särskilt länge.
   – Innan jag flyttade med en polare till Gotland 2006 hade jag inte hållit på någonting med musik. Vi kunde tre ackord var och brukade spela utanför en ICA-affär. Det var inte särskilt populärt, men ett bra sätt att lära sig spela, säger Nicklas.
   Han brukar även spela en del gitarr i hemstaden Stockholm. Likt en vandrande trubadur, eller bohem som han helst vill kalla det, tar han med sig ”guran” på tunnelbanan. Mest för att sprida glädje, även om medresenärerna inte alltid uppfattar det så.
   – Det var en snubbe som ville knäcka gitarren en gång om jag inte spelade en låt av Björn Rosenström, säger han och skrattar lite lätt.
   Musik ska göras utav glädje, anser Nicklas. Skrivandet är en stor del av musiken och han fascineras av människor, hur de beter sig och att man kan nå så mycket folk med vad man sjunger och spelar. För fem år sedan var läget helt annorlunda. Nicklas beskriver sig själv som en mörk och tystlåten kille som såg fel i allt och letade fel överallt.
   – Det började när jag gick i femman och blev placerad i en Obs-klass. Det var kul, men inte särskilt bildande. Under första året på gymnasiet sa en lärare att mina mattekunskaper var som en tolvårings. Då fick jag nog och hoppade av, säger Nicklas
   Han började jobba i en videobutik fram tills 19 års ålder, då livet tog en skarp vändning. Han fick sparken från videobutiken, tjejen gjorde slut och han blev utkastad av sina föräldrar.
   – Jag fick känna på livet ordentligt. Jag började supa och knarka och var stundtals hemlös. Jag sov bland annat i en polares fåtölj i en månad, säger Nicklas.
   Vändningen i livet kom när han återupptog kontakten med sin lärare från sjunde klass, Anders.
   – Det var en lärare som jag alltid hade sett upp till för han var så smart. Han fick mig att börja använda huvudet och tänka att kunskap kan vara rogivande, säger Nicklas. Jag slutade med drogerna och började praktisera som gymnastiklärare. Det gav mig hopp att jobba med ungdomar och framtiden.
   Nicklas hade vid det här laget fått nog av Stockholm och flyttade med en vän till Gotland. Där läste han upp några av sina betyg på Hemse folkhögskola och har nu fortsatt med det i Ljungskile. Efter året på UMUS har han planer på att åka tillbaka till Stockholm för att jobba och betala av sina skulder. Sedan tänker han tågluffa i Belgien, Holland och Frankrike.
   – Jag är en bohemisk filantrop, säger Nicklas. Jag vet inte riktigt vad jag vill hålla på med i framtiden. Jag tycker väldigt mycket om att skriva poesi och lyrik. Det enda jag vet är att jag fortsätter göra det jag tycker om. Det viktigaste i mitt liv har inte kommit än.