En kroppslig och själslig resa
Sofia Nilsson Hallquist,18, har ett stort hjärta för internationella frågor. Sofia Jutander, 20, har blicken fokuserad på volontärarbete. De möttes på Världens kurs och fick gråta och skratta tillsammans under en resa till Indien.
- På Världens kurs handlar det mer om diskussion och upplevelser än om rena fakta, säger Sofia Nilsson Hallquist som hittade kursen på internet.
Hon sökte på utbildningar som har ett internationellt fokus och som behandlar biståndsfrågor. Och efter den terminslånga kursen känner hon att den gärna skulle få fortsätta lite till.
- Förutom Indienresan är det mest tiden utanför klassrummet jag kommer att minnas, säger hon.
- Man delar så mycket när man bor tillsammans på internatet och det har varit väldigt roligt.
På Världens kurs lärde de sig bland annat om konflikter, utsatthet, imigration, hållbar utveckling och flyktingskap. Ämnena behandlades i ett globalt perspektiv men de gick också in djupare på hur situationen ser ut just i Indien. Allt för att förbereda sig inför resan.
Den 24 oktober reste klassen till Indien. Där besökte de bland annat organisationer för fritagna barnslavar och före detta prostituerade. Men de säger ändå att det var situationerna på gatan som tog dem hårdast. Små barn som levde på gatan och tog hand om sina ännu yngre syskon. Och andra barn som tiggde för att sedan lämna ifrån sig pengarna till vuxna som de arbetade åt.
- Det var ett möte med extrem fattigdom, annars ser man sådant på TV, men då är det bara att zappa vidare, säger Sofia Jutander som själv är adopterad från Calcutta.
- Det var första gången som jag var tillbaka i Indien och det kändes jättekonstigt att se så många som liknade mig. De försökte prata hindi och bengali med mig.
Under resan besökte Sofia Jutander barnhemmet som hon själv kom till för 20 år sedan.
- Först var jag tveksam om jag skulle åka dit eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera. Men jag hade ångrat mig om jag inte gjorde det.
På barnhemmet var det bara en kvinna som pratade engelska. Hon visade dem vägen in i ett rum där fem kvinnor tog hand om spädbarn. De hade tagit hand om åtskilliga barn efter att Sofia var där men ändå kände de igen hennes indiska namn Vineeta.
- När de fick veta vem jag var började de be och gråta, och jag grät också, säger hon.
- De visste precis hur gammal jag var och att jag hade kommit till barnhemmet när jag var tio dagar gammal.
Hon tyckte att det var svårt att inte kunna prata med dem utan översättning. Men hon säger också att det var så mycket känslor att hon ändå inte kunde ställa några frågor.
- Det betydde jättemycket för mig att få komma till barnhemmet, och det har säkert förändrat mig. Men det är någonting som jag håller på att bearbeta nu i efterhand.
Både Sofia Jutander och Sofia Nilsson Hallquist har många minnen som de aldrig kommer att glömma och resan till Indien har gjort deras engagemang för hjälparbete och fattigdomen i världen större.
- Jag vill arbeta med Rättvis handel, det är ett bra alternativ till bistånd, säger Sofia Nilsson Hallquist.
Sofia Jutander ska bo i Göteborg och arbeta ett tag efter kursen. Men sedan vill hon resa utomlands och göra något för att förändra de problem som vi så ofta zappar förbi på våra TV-apparater. |
Text och foto:
IDA CLIFFORDSON
FAKTA
Sofia Jutander och Sofia Nilsson Hallquist går Världens kurs där de bland annat har lärt sig om immigration, flyktingskap, konflikter och hållbar utveckling. I kursen ingår också en resa till Indien.
|
