Här kan du läsa recensioner av tidigare månaders böcker.

Sightseeing

Rattawut Lapcharoensap
Norstedts 2006

Novellsamlingen Sightseeing ger inblickar i thailändskt vardagsliv som få turister kommer i närheten av. Författaren – nu 30 år – är född och återflyttad till USA, men uppvuxen i Bangkok.
   De sju novellerna i hans bok utspelar sig nära samhällets botten, i Bangkoks förorter eller på landsbygden. Huvudpersoner är oftast pojkar eller unga män, deras förundran och vilsenhet inför omgivningen och vuxenvärlden. Mödrarna är mer närvarande i deras liv än fäderna.
   I titelnovellen Sightseeing tar en mor och son tåget söderut. Modern som är på väg att bli blind, vill se allt vackert som alla talar om. Det är en rörande historia om försoning och avsked. Annars är miljöerna det enkla Thailand, ruffiga bostadsområden i städerna eller små hus på landet med kacklande hönor och brinnande lyktor i den tropiska natten.
   Klyftan mellan öst och väst blir tydlig. En thailändsk mamma säger till sin son,   som kärat ner sig i en västerländsk flicka: ”Mus och elefanter. Det är det enda dom där människorna är ute efter. Här erbjuder man dom historia, tempel, pagoder, traditionella danser och kooperativa sidenväverier, men det enda dom egentligen vill göra är att rida på åbäkiga grå djur …, dregla över flickor och dessemellan ligga utslagna på stranden och få hudcancer.”
   Sightseeing är en samling noveller, som med osviklig iakttagelseförmåga och humor skildrar ett annat Thailand än det vi känner igen från turistbroschyrernas paradisbilder. Skönlitteraturen öppnar ofta hemliga vägar till ett lands inre liv som turisthandböckerna aldrig upptäcker.
   Berättelserna rekommenderas till läsning inför resan i verklighet eller fantasi.

Gullvi Johansson

Håpas du trifs bra i fengelset

Susanna Alakoski
Albert Bonniers förlag 2009

I skolan ritar flickan en teckning till morbror Sami. En spännande, rolig, men också missbrukande och kriminell morbror.
   Susanna Alakoski har skrivit en roman om att vara anhörig. Starkt berörande och initierad.
   Två syskon har växt upp i en missbrukande familj. Nu är de i 40-årsåldern. Systern Anni jobbar inom socialsvängen. Har man, dotter, bra arbetskamrater, vänner och gillar att träna på friskis och svettis. Brodern Sami lever ett liv i missbruk, med trasiga relationer och alltmer sliten kropp. Deras liv är ändå så sammanflätade.
   Alakoski beskriver en dysfunktionell familj, hur en sådan uppväxt kan fortsätta att påverka även den som ”klarat sig”. Alla högtider, födelsedagar, då det inte finns någon släkt att räkna med. Eller också ska släktingen vara med, och det kan bli ännu värre. Är han påverkad? Hur kommer han att klara det? Alltid han, och hans behov i centrum.
   Boken är också en skildring av svensk socialpolitik och olika behandlingsmetoder. Kan inte låta bli att undra hur många av dem som jobbar inom den branschen som har en Sami i släkten.
   För att skriva en bra bok krävs dels att man kan skriva, dels att man har något att berätta. Jag har läst många välskrivna böcker om medelklassmänniskor som känner sig frustrerade över vet inte riktigt vad. Det här är något annat.
   Alakoski skriver om ett samhälles botten, en utsatthet man kan ana, men många av oss aldrig sett på nära håll.
   En viktig bok. Som jag är mycket glad att jag har läst.

Eva Erlandsson

Världens lyckligaste folk
– en bok om Danmark

Lena Sundström
Leopard 2009
(Augustnominerad som bästa fackbok)

Jag har alltid varit stolt över att vara halvdansk. Jag minns med pirrande glädje min barndoms somrar hos mormor och morfar på solskensön Bornholm. Jag minns gemytet, generositeten och frispråkigheten.
   Min danska bakgrund gjorde mig nyfiken på Lena Sundströms bok om danskarna som ”Världens lyckligaste folk”. Hon är journalist och vistades under tre månader i Köpenhamn. Köpte sig en röd cykel onch åkte runt och pratade med alla om allt. Hon tog sig an uppgiften att gräva fram hur ett litet idylliskt land kunde bli så genomsyrat av rasism. Hon ställer samma frågor om och om igen. Hur kunde Pia Kjaersgaards öppet främlingsfientliga Dansk folkeparti bli så stort? Hur kunde invandrarfrågan bli så stor i Danmark? Lena Sundström pratar med politiker på Christiansborg, genomsnittsdansken på bänken, makthavare inom media, kvinnor i slöja, taxichaufförer, flyktingvänner, rika affärsmän och deras kvinnor m fl. Anmärkningsvärt var att många vanliga danskar skämdes över att vara dansk och ljög om detta när de var utomlands – sa att de var svenskar.
   Lena Sundström har en styrka att kunna lägga danska och svenska bilder bredvid varandra, att se både olikheter och likheter. Hon analyserar och frågar sig vilken roll media spelade och vilken roll medborgarna spelade? Du och jag? Författaren skriver på ett lättsamt, rakt och underhållande språk. Men under den glättiga ytan finns ett syfte: låt inte samma sak hända i Sverige!
   Tänkvärt nu när vi snart går till val med Sverigedemokraterna i bakhasorna. Min danskhet har blivit lite naggad i kanten. Fortfarande är jag dock halvdansk men också svensk och vill stå för en humanistisk människosyn. Ingenting är självklart, vi måste lyfta fram och erövra synen på människors lika värde och egenvärde om och om igen.

Gullvi Johansson

Flickvännen

Karolina Ramqvist
Wahlström & Widstrand, 2009

Jag tyckte inte om att läsa den här boken, det var på intet sätt en njutning. Snarare led jag och fann den stundtals obehaglig. Men jag tycker det är en bra bok: den skildrar en verklighet som känns trovärdig och blir en svidande kritik mot konsumtionshysteri och ytlighet.
   Huvudpersonen Karin, en ung tjej med medelklassbakgrund, lever ihop med en man som försörjer sig - och henne - på grova brott, hot och våld. Hon tillbringar dagarna i innehållslös väntan på mannen, i det tjusiga hus som han gett henne för pengar som han skaffat genom grova rån eller annan kriminalitet. Hon vet detta, men håller det ifrån sig och skaffar sig istället någon sorts kontroll över sitt liv genom att städa och städa igen och syssla med sig själv för att ”hålla sig i trim”.
   Karolina Ramqvist fick förra året tidningen Vi:s litteraturpris med motiveringen: ”Med mördande precision och våldsamt undertryck låter KR det moderna samlivets hotfullhet speglas i villakökens iskallt rostfria ytor”.  Håller med!
   Det finns många gangsterskildringar nu – Sopranos, Snabba Cash med flera –  här är boken om gangsterns flickvän. Läsningen väcker många frågor, som t ex: vad har världen gjort Karin så att hon trots goda förutsättningar (såvitt vi som läsare förstår) slänger bort sitt liv?
   Hur långt kan människan gå för att tillfredsställa behovet av bekräftelse och kärlek?

Agneta Johansson

Släpp ingen levande förbi

Peter Handberg
Natur och kultur 2009

Stasiland

Anna Funder
Forum 2005

Torsdagen den 9 november 1989 föll Berlinmuren. Det har med åren blivit en händelse större än det rent fysiska faktumet; en bild av kollapsen för ett helt politiskt system, sammanbrottet för en av världens två supermakter.
   Naturligtvis föll inte hela muren just den dagen. Men järnridån rämnade, de människor som varit instängda bakom den i decennier kunde plötsligt börja ta sig över till väst.
   För unga idag ter sig förmodligen muren som en besynnerlig historisk parentes, men för oss som föddes medan den stod där var den en del av vardagen, om än långt borta. Kanske är det detta faktum som gör den så fascinerande: att en orimlighet kan upplevas så rimlig.
   Och rimlig ansågs den verkligen under det kalla kriget, högt upp i maktsfärerna. Hör bara USA:s president John F Kennedys ord:"Det är ingen vacker sak, men fan så mycket bättre än ett kärnvapenkrig".
   En antifascistisk skyddsvall hette det i den paranoida DDR-terminologin, ett skydd mot hotet utifrån, när dess gentliga syfte var att stänga inne den egna befolkningen.
   Sommaren 1986 passerade jag själv Berlinmuren som 21-åring med Interrailkortet på fickan. Det var ett hastigt besök i det grå Östeuropa, där ett av de bestående minnena är den totala frånvaron av gatureklam. Att närma sig muren kittlade och förskräckte, men då var det omöjligt att tänka sig ett Berlin eller Europa utan denna mur. Den hade vuxit fast i det kollektiva medvetandet.
   Muren fanns inte bara i Berlin utan längs hela gränsen mellan Öst- och Västeruropa, men med Västberlin utkastat mitt i ett hav av Öst blev muren givetvis mest påtaglig där.
   Berättelserna från detta delade Berlin (och Tyskland, och Europa) är många. Människor dog när de försökte ta sig förbi muren och dess minerade dödsremsa. Några lyckades ta sig över med diverse fantasifulla metoder, andra överlevde flyktförsök men straffades hårt. Åter andra försökte förlika sig med muren och inrätta livet därefter, och en del blev agenter för dess upprätthållande.
   Peter Handberg har grävt fram och levandegjort en del av dessa livsöden i boken Släpp ingen levande förbi. När människorna stiger emot oss kan vi lättare ta till oss murens innebörd. Det är omöjligt att värja sig för berättelserna om liv som ändas i kulspruteeld och minfält.
   Författaren har själv en historia i Berlin, från tidig barndom på 60-talet då hans far arbetade i Västberlin, till 70- och 80-talen då han bodde där under flera år. Hans personliga berättelse återkommer och ger boken en ytterligare dimension – möjligen med reservation för att vissa delar känns tämligen sega. Som dokument över Berlinmuren är det dock lysande.
   Anna Funder, australisk journalist, har skrivit en liknande bok med personlig koppling: Stasiland. Hon har dock fokus på en annan bisarr företeelse med orwellsk titulering: Ministeriet för statssäkerhet, mer bekant som Stasi.
   Den fruktade underrättelsetjänsten kartlade under DDR:s 40-åriga existens med häpnadsväckande noggranhet snart sagt varje medborgare i landet. Antalet agenter, angivare och informella rapportörer var så stort att det gick en Stasimedarbetare på knappt tio medborgare!
   Lika omsorgsfullt ödelade Stasi misshagliga personers liv med klinisk precision. Och då handlade det inte bara om politiskt aktiva dissidenter som faktiskt hade en omstörtande agenda, utan även om barn som utan särskilt välgrundad övertygelse åt något håll revolterade mot vuxenvärlden.
   Mötena med alla dessa människor fångade i ett totalitärt system, är god och viktig läsning denna tyska höst 2009.
    Och inte minst spännande. Som Peter Handberg själv sade på bokmässan, apropå sin egen eventuella medverkan i den strida deckarfloden:
   – Det är märkligt om man skulle hitta på en massa blodiga mordfall, men hålla tyst om de verkliga. Det är inget jag vill bidra till.

Stefan Johansson

Det bästa som kan hända
– 70 poeter om livet

Diktantologi
Brombergs 2008

En bok för dig som tycker om att läsa dikter. Men också en bok för dig som inte brukar läsa dikter. Ett smakprov för finsmakaren men inte minst för nybörjaren. Du får göra och uppleva en omväxlande och intressant resa i poesins värld.
   I boken finns poeter som Kristina Lugn, Thomas Tidholm och Lukas Moodyson samt ett antal nya aldrig tidigare publicerade diktare. Alla delar de med sig av sina tankar om livet. Som t ex några rader av Johan Nordgren:

köp en cykel
besök din
gamla farmor,
undvik kontaktannonser

skriv en bok,
säg upp dig
från jobbet,
det är det bästa som kan hända

I boken finns fyra poeter med som gästat Ljungskile folkhögskola på Bokens Dag: Johannes Anyuru, Lina Ekdahl, Åsa Ericsdotter och Bob Hansson. Vi minns dessa dagar som högtidsstunder – att får höra dikterna live av författarna själva. De inspirerade många av våra ungdomar att kanske fatta pennan och skriva några rader om sitt liv.
   Även denna höst äger Bokens Dag traditionellt rum i Grundtvigsalen på vår skola. Närmare bestämt måndag den 19:e oktober under förmiddagen. Då är du varmt välkommen att lyssna till de unga estradpoeterna Olivia Bergdahl från Göteborg och Kristiina Ehin från Estland. Dessutom får du åtnjuta föreställningen ”Som en tiger bland likadana randiga” med elever från drama- och musikutbildningarna under ledning av Jaap Knevel och Daniel Berg.

Gullvi Johansson

Helene Hägglund
Cordia 2009

Vad driver en ung, utåtriktad, sprallig tjej att bli nunna och gå i kloster? Varför och hur bryter man upp från klosterlivet efter 12 år?
   Dessa frågor får du svar på om du läser boken Inte längre nunna.
   Titeln lockade mig till läsning. Jag blev nyfiken på att få en inblick i klosterlivet sett ur ett inifrånperspektiv, men också att få ta del av det psykologiska skeendet inuti en person som väljer att bli nunna.
   Helene, som boken handlar om, växte upp i en skilsmässofamilj med ständiga bråk, gräl och slagsmål. Hon ville fly detta liv och sökte trygghet. Vid 16 års ålder fick Helene chansen att pröva klosterlivet en tid. Abedissan, Moder Benedicta, gjorde ett starkt och outplånligt intryck på henne och Helene stannade och blev kvar i klostret i 12 år. Hon blev priorinnans ”förtrogna”.
   Under läsningens gång undrar man varför Helene under alla dessa år tjänat en Gud, som hon aldrig riktigt kommit underfund med, varför hon under så lång tid uthärdat sin priorinnas nycker och grymheter, men först och främst varför en levnadsglad tonåring så beslutsamt flydde det vanliga livet. Sökte och fann hon tryggheten i det avskärmade klosterlivet?
   Tyvärr blev hon istället varse manipulation, våld och maktövergrepp. Detta får henne till slut att ta det stora steget och lämna livet som nunna.
   Boken är en biografi och i en intervju säger författaren, att ”lämna klostret innebar att hon tvingades bli vuxen, tänka egna tankar och fatta egna beslut”. Genom att skriva boken vill hon visa, att det går att ”bryta sig loss”. Författaren, Helene Hägglund, poängterar att alla kloster inte styrs på samma maktfullkomliga sätt. Du kan läsa mer om författaren i Kyrkans Tidning nr 22, 2009.
   Sammanfattningsvis kan sägas, att Inte länger nunna handlar om en individs kamp för den inre friheten. Boken är väl värd att läsas!

Gullvi Johansson

Upplev Sverige

Mats Ottosson och Åsa Ottosson
Wahlström & Widstrand 2008

Hösten 2008 utkom en bok med ovanstående titel. En tegelsten på runt 500 sidor. Den är den hittills mest omfattande guide om Sverige på svenska som getts ut och beskriver drygt 3 000 sevärdheter över hela landet.
   Bokens första del med sevärdheter i topplisteform kunde ha utgått. I stället kunde man här ha haft ett kapitel om Sverige som land med dess historia, natur, lite statistik, beskrivning av den unika allemansrätten, något om de stora högtiderna och lokala traditioner, svenskens  semesterfirande, solens upp- och nedgång, Sveriges minoritetsfolk mm.
   Kapitlet Tema Sverige innehåller bra sidor som man kan gå tillbaka till och läsa om. Olika typer av natur, fornminnen och byggnader mm som finns i landet beskrivs och ges exempel på.
   Bokens styrka är beskrivningen av sevärdheterna i de olika landskapen. Det finns en topplista på vad man bör se, förslag på vackra vägar och tips på olika sevärdheter för både vuxna och barn. Detta gör att boken är användbar i sökandet av utflyktsmål för hela familjen hela året.
   På den lilla kartan över landskapet är sevärdheterna markerade varför det i texten ibland kan synas överflödigt med de noggranna vägangivelserna som anges speciellt av städer och andra välkända platser som t ex Östersund 130 km V Sollefteå E14/E45/väg 87 och Kiruna 340 km NV Luleå E10.
   Bra är att Stockholm och Göteborg fått egna avsnitt. Men varför har endast Stockholms skärgård fått eget kapitel? Göteborgs är nog lika spännande och är om möjligt mera lättillgänglig.
   En annan stor fördel med boken är de speciella artiklarna om världsarven, temasidorna (t ex Glasriket, Inlandsbanan, Fårö, Hälsingegårdar) och alla de insprängda artiklarna av olika längd om allt möjligt (t ex U137, Ishotellet i Jukkasjärvi, Halmbocken i Gävle, polkagrisar, Selma Lagerlöf). En del är verkligt roliga och udda. De vackra handritade kartorna och alla bilderna gör det svårt att välja vart turen skall gå.
   Varje landskap avslutas med förslag på boende, matställen, evenemang, upplevelser och gårdsbutiker.
   Som påpekats tidigare är angivelserna av var en ort är belägen ibland onödig. Att ange att Uddevalla ligger 16 km SO Munkedal, Falun 15 km NNV Borlänge och Strömstad 25 km NNV Tanumshede ger ett konstigt intryck. Några gånger förekommer direkt felaktiga avståndsangivelser som t ex att Karesuando ligger 120 km från Kiruna i stället för 180, avstånden Tännäs – Sveg och Funäsdalen – Sveg anges som 100 resp 70 km men skall vara 120 resp 135. För Ankarede anges 125 i stället för 175 km – alltså åtskilliga kilometer fel. I många fall har man valt konstiga utgångspunkter, som t ex att Dalarö ligger 45 km O Södertälje. En och annan gång har tryckfelsnisse varit framme (t ex Väderöarna O Fjällbacka i ställer för V). Men med tanke på mängden fakta är det försvinnande få fel.
   Tänk på att turistinformation är en färskvara så sevärdheter kan försvinna lika hastigt som de dykt upp. Kontakta gärna en turistbyrå på resmålet och få de senaste utgivna broschyrerna och detaljkartorna. Ofta får man på köpet ytterligare förslag på sevärdheter, boende och evenemang.
   Men som en första orientering om vad ett resmål har att erbjuda fyller boken en stor lucka.
   Köp boken och upplev Sverige! Det är en bra bok vid planering av sommarens semesterresor eller för en resa över en helg. Boken är också en bra uppslagsbok om man söker korta populärt skrivna fakta om platser i Sverige.

Sven-Åke Carlsson

Svart som silver

Bruno K. Öijer
Wahlström & Widstrand 2008

Bruno K. Öijer har en alldeles unik position i samtida svensk litteratur.
   Han har sedan länge en rockstjärnestatus och suget efter att se och höra honom uppträda live  verkar vara lika stort efter varje nyutkommen diktsamling. Han framträder, snart 60 år, för utsålda hus från Luleå till Ystad.  Det är suggestivt, magiskt och knäpptyst i salongen när han under två timmar med en mycket speciell berättarröst stående och utantill framför sina dikter.
   Det har nu gått sju år sedan förra diktsamlingen, ”Dimman av allt” och 38 år sedan debuten, Sång till anarkismen. I en behändig pocketutgåva finns alla hans dikter fram till den senaste
Svart som silver som kom ut förra året.
   Den romantiske poeten. En anarkist i svart kostym och hatt och med ringar av svart silver, som röker en cigarett under stjärnhimlen och

aldrig sätter sig på ett tåg
som inte lyfter från rälsen
och närmar sig himlen.

   Flera av hans dikter har ett barndomsperspektiv: ett försvar för leken och friheten, du förstod tidigt vilka du kunde lita på / vilka som tycker om saker som växer fritt.
   Samhälls- och civilisationskritiken finns kvar som en motståndsficka mot tomhet och kyla i samtiden. Hans drivkrafter är en stark tilltro till ordens och poesins kraft:

Jag drivs av smärta och skönhetslängtan.
Jag drivs av mitt sökande efter orden som
kan uttrycka människans inre hjälplöshet
inför livet och döden

   Landskap fladdrar förbi som i en amerikansk road-movie, fragment av en förlorad kärlek,
gator som inte längre finns.

jag har kastat
och gjort mig av med det mesta
jag behöll inte mycket
jag behöll det som faller
jag behöll en handfull snöflingor
när jag säjer till
faller dom igen
när jag säjer till krossar dom berg

   Många dikter handlar om minne, saknad, sorg men inte alls på ett uppgivet sätt. Det finns mycket tröst och inspiration att hämta hos Öijer. Hans poesi är känslostark, drabbande och fylld av häftiga bilder. Läs honom! Eller om han har vägarna förbi: se och hör honom!

Thorbjörn Holmgren

Hej då, allihopa

Conny Palmkvist
Forum 2005

En sorts kärlek

Ray Kluun
Wahlström & Widstrand 2007

Mamma, vad gillar du för böcker? frågar min 12-åring. Och jag hör mig svara att jag för närvarande gärna läser sånt jag gråter av.
   Jag har läst två böcker som handlar om när en anhörig dör i cancer. Hej då, allihopa av Conny Palmkvist och En sorts kärlek av Ray Kluun. Båda berättelserna är självupplevda och det är författarnas debutböcker. Ett sätt att bearbeta, gå vidare kanske, men de håller för så mycket mer.
   Jag kanske har lite cancer, säger Connys mamma i Hej då, allihopa. Och så kastas en 30-årig son in i massa praktiska problem, ställningstaganden och relationer till släkt och sjukvård. Det var inte så här han hade tänkt sig sommaren, livet just nu. Men det är precis så det är. En mamma tynar bort. Ett liv sammanfattas. Jag blir berörd och stärkt. Conny Palmqvist delar sin historia utan sentimentalitet. Dör verkligen människor i cancer? frågar han sig, och det är klart att han vet att de gör. Men i frågan tolkar jag också in Är jag vuxen nu? Är livet på riktigt? Är det meningen att jag ska klara mig? Och där tycker jag boken har en sådan styrka. Palmqvist skildrar en generation, en livssituation, där man känslomässigt håller det vuxna livet och ansvaret ifrån sig. Uppvaknandet är bryskt, men faktiskt ganska vackert.
   Ray Kluun är holländare. 2001 miste han sin 36-åriga fru i cancer. De hade då en 3-årig dotter. Vill du gråta så läs En sorts kärlek. Ett storstadspar, med roliga jobb och litet barn, som så obevekligt drabbas. Beskeden, vården, sorgen efter en älskad kropp som bryts ner. Ray Kluun skriver om saknad sex, om ambitionen att dela smärtan och all sin otillräcklighet, om små halmstrån av framtidshopp och om den sista tiden när allt är avskalat och frun själv väljer att livet ska avslutas. I Holland är det legalt med dödshjälp och man får här även följa den processen. Ray Kluun är självutlämnande utan att det blir pinsamt. Han är otrogen, men jag förstår honom. En sorts kärlek har blivit en bästsäljare över hela Europa. Jag är inte förvånad.

Eva Erlandsson

Lysande utsikter

Charles Dickens (1812 – 1870)

Det doftar verkligen bibliotek om denna roman, 514 sidor tjock och tryckt 1950, skriven redan 1861 av engelskmannen Charles Dickens som räknas till 1800-talets mest populära författare. Boken kom först ut som en följetongsroman - vilket var en vanlig företeelse på den tiden - i tidningen ”All the Year Round”.
   Lysande utsikter är historien om den föräldralöse Philip, Pip kallad, som i självbiografisk stil berättar minnen från barndomen till vuxenlivet. Historien har hämtat drag från författarens eget liv, som så många av hans andra romaner också gjort.
   Romanen tar sin avstamp julen 1812 då Pip är ca sju år gammal. På kyrkogården möter han en förrymd straffånge som hotar att skära halsen av honom om han inte ordnar fram mat och en fil. Historien slutar 28 år senare. Däremellan blir han ”anställd” hos Miss Havisham som sällskap åt henne men också för att han ska möta Estrella, en ung, vacker kvinna med ett hjärta av sten. Han börjar som lärling i smedjan hos den snälle Joe men tycker att yrket är grovt och smutsigt. Hos miss Havisham har han sett en annan värld som lockar mera. En kväll på puben kommer en okänd man som säger sig vara sändebud från en hemlig person som vill ge Pip ”lysande utsikter”. Enda villkoret är att Pip aldrig efterforskar vem denne givare är. Ett annat liv väntar …

Anki Ramnelid

Glädjerapporten: goda nyheter om vår värld

Bosse Angelöw
Natur & kultur 2008

Bosse Angelöw, docent och socialpsykolog, blev trött på mediernas negativa förmedling av elände och katastrofer. Därför skrev han boken Glädjerapporten. I stället för att fokusera på svårigheter vänder författaren på perspektivet och låter möjligheterna komma i blickpunkten. Att ”upptäcka alla saker som är bra och som blivit bättre” ökar vår framtidstro och vårt engagemang, menar Bosse Angelöw.
   I boken ges exempel på framsteg såväl globalt som ur svenska perspektiv. Vi har blivit friskare och lever längre, allt färre länder använder dödsstraff, fler barn går i skolan och demokratin i världen ökar. Författarens uppfattning är att vi blivit mindre självupptagna och mer generösa samt lämnat en personlig sfär för ett större helhetsintresse.
   Glädjerapporten är något av en uppslagsbok. Man kan söka på t ex bistånd, klimat, politik eller avgaser och få veta senaste utvecklingen inom området. Själv fastnade jag för följande exempel ur boken: världens första koldioxidfria stad, Masdar City, som byggs i Förenade Arabemiraten. Där ska energin tas bara från vind, sol och avfall.
   Problem och orättvisor ska naturligtvis inte sopas under mattan men en ”realistisk optimism” ger kraft och framtidstro enligt författaren Bosse Angelöw. Finns det ett bättre sätt att börja det nya året 2009?

Gullvi Johansson

Människohamn

John Ajvide Lindqvist
Albert Bonniers förlag 2008

Välkommen till Domarö. Det är en plats som du inte kan hitta på sjökorten, såvida du inte tittar riktigt noga. Du måste plocka bort lite andra öar först, skapa tomma ytor av vatten emellan dem. Då hittar du Domarö. Först då upptas den gamla historien igen och en ny kan börja.
   Anders kommer tillbaka till sina hemtrakter på Domarö efter två år i psykisk nedstämdhet. Han kommer tillbaka för att ta reda på vad som egentligen hände med hans dotter Maja den där vinterdagen då hon plötsligt bara försvann. Hon löstes upp i tomma intet utanför fyren på landsmärket Gåvasten. Eller gjorde hon det?
   Anders är alkoholiserad och deprimerad. Han beslutar sig för att hitta Maja och bosätter sig återigen i sitt gamla hus på ön. Så snart börjar väldigt märkliga saker att hända. En rad händelser kommer att sätta Anders liv i skräck. Vem är det som besöker hans drömmar om nätterna? Och vad har hänt med Elin som skönhetsopererar sig för att bli ful?
   Människohamn är ett närgånget porträtt av vad som händer med en man som förlorar sitt barn. Men det är också en berättelse om magins krafter, dem parallella världarna och historiens förbannelse över människorna.
   John Ajvide Lindqist är född 1968 och uppvuxen i Blackeberg i Stockholm. Han har tidigare arbetat som trollkarl men är numera etablerad författare. Hans debutroman Låt den rätte komma in har fått bra recensioner och är även filmatiserad av Tomas Alfredsson.

Erika Sjöö

Den larmande hopens dal

Erik Andersson
Albert Bonniers förlag

Den nyutexaminerade journalisten Ina Ljung får sitt första vikariat på lokaltidningen Varas Värn. Det är en tidning som bevakar en mycket liten jordlott av västgötabygden Och med 31 lokalkorrespondenter till sitt förfogande går man noggrant tillväga. Varje reporter kan sin orts historia i detalj, från stenåldern och framåt. Ingen berättelse är för liten för att publiceras i denna sällsamma publikation.
   Författaren Erik Andersson, mest känd som översättare av Tolkien, har skrivit en udda men roande och underfundig roman: Den larmande hopens dal.
   I Inas artiklar från hembygdsmöten och intervjuer med bönder, framträder en marginaliserad och bortglömd landsbygd vars invånare tycks ha fått nog av storstans folk och överhet. ”Jag tycker att stockholmarna kan leva på sina förbaskade soltorkade tomater från Portugal…Låt dem försöka ladda ned mjölk från Internet”, uttrycker en av dessa bortglömda varelser sitt hat mot det urbana och moderna livet. ”Yngre stenåldern är inte så passé som dom tror.”
   Inas artiklar förorsakar en störtflod av insändare och den inte ont anande unga reportern är snubblande nära att starta ett inbördeskrig. Allt medan redaktören jublar över uppmärksamheten.
   Erik Andersson är ingen modern deckarförfattare: snarare en lite långsam och filosofisk berättare. Men under ytan ryms en stark humor och stor kunskap om det landskap som händelserna utspelar sig i.
   För den som söker en annorlunda berättare med ett originellt språk är boken ett fynd. Och sällan har en relativt okänd författare som Erik Andersson höjts så till skyarna av landets samlade kritikerkår.

Jan Lindvall

Fågelbovägen 32

Sara Kadefors
Piratförlaget 2006

I Sara Kadefors vuxenrmandebut får vi följa läkaren Karin som extraknäcker på en mottagning för papperslösa flyktingar.
   Där träffar hon Katarina från Moldavien. Hon har blivit sjuk efter sitt arbete som städerska hos ett svenskt par som betalar hennes lön svart.
   Karin blir berörd och tar hem henne till sin familj. I ett småborgerligt villaområde bor hon med akademikermaken Jens och barnen Julia och Albin. Katerina blir sedan familjens hushållerska: städar, tvättar, lagar mat och hämtar barnen.
   Det leder till komplikationer både inom familjen och mellan Karin och Katerina.
   Det är en bok om kulturskillnader, medelålders kris, avundsjuka och framförallt en bok som belyser ett moraliskt dilemma. Vilken skuld har vi i väst gentemot de som har det sämre i öst? Kan vi göra något för att göra skillnad eller inte?
   Och om du hjälper någon: gör du det för din egen skull eller för ett annat syfte?
   Sara Kadefors diskuterar fenomenet med svart arbetskraft ur flera perspektiv. Den svartarbetandes situation innebär att de blir kvar i ett vakuum som papperslös flykting.
   Trots jobb i det nya landet så räknas man fortfarande inte in i medborgargemenskapen. Den gemenskap som medför att ha del av välfärdssystemet i form av försäkringar och pensionen. Den enda tröst man har är egentligen att man vet att man garanteras osäkerhet.
   Huvudpersonen Karins dåliga samvete får visa arbetsgivarens perspektiv. Hon tänker det är fult att ha en som städar ens egen skit hemma vid köksbordet. Så gör man inte i Sverige.
   Det är kvarlevor av ett klassamhälle som vi inte vill ha. Hon tror att hon ska hjälpa Katerina och att hon ska få det annorlunda hos henne. Men gräset är inte grönare på andra sidan.
   Istället får Karin ”skämmas” och försöka dölja att hon använder sig av svart arbetskraft hemma hos sig. Samtidigt är situationen en aning besynnerlig. Karin försöker ju rädda en annan kvinnas liv, men detta kan ju uppfattas av omgivningen som om hon utnyttjar henne för sin egen skull. Och när det kommer till kritan, vem är det som behöver vem?
   Fågelbovägen 32 beskriver en uppgiven, krass och cynisk värld. Men här och var finns också en del vardagskomik och värme i skildringen inte minst av familjelivet i villaområdet. Det känns väldigt uppriktigt, tänkvärt och bitvis träffsäkert. Alla borde läsa den här boken!

Thomas Andersson

Att tro på Mister Pip

Lloyd Jones
Översättning: Olov Hyllienmark
Wahlström & Widstrand 2008

På ön Bougainville utanför Nya Guinea rasar inbördeskrig mellan självständighetskämpande rebeller och regeringsmaktens trupper, rödskinnen. Året är 1991 och under en 10-årsperiod fick 15 000 människor sätta livet till – ett Rwanda i Stilla havet.
   Vi får följa händelserna på ön genom Matildas ögon. Hon är 13 år då blockaden av ön inleds. De allra flesta utbildade arbetskunniga har flytt. Matildas far är en av dem. Nu lever Matilda tillsammans med sin mor, den djupt religiösa Dolores. Kvar på ön finns en vit man, Mr Watts, som inte ville överge sitt hem och sin svarta hustru. Han har en stor tro på litteraturens makt, den kan civilisera och göra människan fri. Därför åtar han sig att bli lärare för de barn som finns kvar på ön.
   Mr Watts undervisning består av högläsning ur Charles Dickens bok Lysande utsikter. Barnen blir hänförda. Matilda drömmer om Pip, bokens huvudperson, hon skriver hans namn i sanden och gör ett slags altare av snäckor runt om. Detta visar sig vara ödesdigert. Soldaterna kommer till ön och kräver att få veta namnen på alla invånare, i synnerhet de manliga. De misstänker rebeller bland dem. Vem är då denne Pip, som står skriven i sanden? Mr Watts försöker förklara att det är en romangestalt. Matilda får i uppdrag att hämta boken i skolsalen, men den är borta. Vad händer då och sedan?
   Läs denna bok som jag varmt rekommenderar! Den är gripande och poetiskt skriven, både vacker och grym till sitt innehåll. Att tro på Mister Pip är en roman om litteraturens makt och förhållande till verkligheten.
   Författaren är född 1955. Förutom att skriva romaner har han verkat som journalist och föreläsare i Nya Zeeland och USA. Flera av hans böcker har prisbelönats. För mig var han en ny bekantskap. Med sin nya roman om Mr Pip tävlar han om årets prestigefyllda Bookerpris.

Gullvi Johansson

Lunar Park

Brett Easton Ellis
Översättning: David Nessle
Norstedts 2006

Lunar Park är ett exempel på en av de senaste stilgreppen inom skönlitteraturen. Romangenren rubbas genom att upphäva gränserna för vad som är uppdiktat och vad som är verklighet genom att författaren låter sig själv vara huvudperson i berättelsen.
   Författararen Brett Easton Ellis har skaffat familj och ska försöka leva ett svenssonliv i en villaförort i Los Angeles. Hans karriär står i still, han närmar sig 40, hustrun Jayne, en känd skådespelerska i Hollywood, klagar på hans frånvaro som förälder, filmbolag jagar honom för manus, och han har en affär med en av sina elever i litteraturvetenskapen i samhällets universitet.
   Flera mord inträffar i närområdet inspirerade av mördaren i en av av Ellis böcker, American Psycho. Styvdottern Sarah påstår att hon träffat en man som säger sig vara hennes farfar, det vill säga Ellis fader. Det verkar osannolikt, för fadern har varit död i flera år. Vad är det som pågår egentligen?
   Ellis skildrar en vilsen barn- och ungdomsvärld som tidigt tvingas in i vuxenvärlden med utmanande kläder och våldsamheter, och han visar upp en abdikerande vuxenvärld, som vägrar ta ansvar och aldrig vill växa upp. Den vill bara fortsätta gå på college, röka på, ha sex med så många det bara går och festa och inte tänka på morgondagen.
   Flera intressanta frågor lämnar Ellis ut om sig själv i boken: Varför behövde jag det där kändisskapet? Vad har det gjort med mig? Men också ifrågasättande kring hans tidiga verk. Det som en gång gjorde honom känd som nu har givit honom bekymmer: boken American Psycho och den uppdiktade mördaren Patrick Bateman. Hur gör man något skrivet oskrivet? Hur dödar man en fiktiv karaktär som börjat leva sitt eget liv?
   Lunar Park är på många sätt en bok som Ellis skrivit tillägnad sina beundrare. Boken skulle nämligen kunna ses som en kompensation för besvikna fans för att Ellis aldrig skrev en uppföljare till American Psycho. Men boken kan locka nya läsare tror jag genom Ellis breda register som tar form i den här boken: thrillerprosa, memoarer, skräck och psykologiskt drama. Det är vulgärt, brutalt, äckligt och rått och mitt i allt smuts, cynism och dårskap och mörker finns det ändå eftertanke och ett och annat som säger något om vår sam och framtid. Och det är Brett Easton Ellis vassaste vapen som författare.

Thomas Andersson

Jag går bara ut en stund

Isobel Hadley-Kamptz
Albert Bonniers Förlag 2007

Isobel Hadley-Kamptz skriver utifrån sitt jag om ett fiktionaliserat liv med fokus på en kvinna som har blivit av med två barn innan de ens var födda. Det handlar om saknaden och desperationen över att inte kunna få barn och ältandet över skulden att ha dödat ett barn. Isobel och hennes man Erik tror att deras förhållande skulle bli bättre om de bara fick ett barn tillsammans. Sorgen vilar mellan dem och det de inte har tillsammans blir istället allt de delar. Det kväver henne trots att det elvaåriga äktenskapet med Erik är det bästa hon har. Desperat söker sig Isobel till andra yngre män för att döva sin kropp och sitt hjärta.
   Romanen är uppbyggd genom korta kapitel som hoppar tidsmässigt. Ärligt. Självutlämnande. Sårbart. Sensuellt. Ingenting beskrivs onödigt mycket. Det är som om texten är skriven för författaren själv. Jag får det bekräftat genom Isobels egna ord: ”Men om man verkligen konkret fiktionaliserar sitt liv då? Om liv och konst (och det säger jag mest för att snofsa till den här nödtorftigt maskerade dagbokstexten) verkligen går ihop, om livets händelser inte bara är bloggstoff utan romanstoff, varje dag och inte minst varje natt!”
   Jag vill varna gravida kvinnor att läsa boken. Bitterheten över att inte önska de som ska bli föräldrar välgång är påtaglig. Texten tar död på den underbara känslan av att vara gravid och ersätter den med oro. Jag tror att de som har varit i samma situation kan finna stöd i den. Den beskriver en beundransvärd kamp, att orka fortsätta försöka och försöka. Samtidigt finns skildringen av komplicerade relationer och kärleksäventyr som jag tror kan locka fler läsare. Känslosam, ocensurerad och bitter. Det är ord som får beskriva Jag går bara ut en stund.

Camilla Käck

Kafka på stranden

Haruki Murakami
Norstedts förlag

Vill du läsa en bok som blandar fantasy, science fiction, saga, skräck och äventyr? Då är denna utvecklingsroman att rekommendera. Det är en skildring av en ung mans planlösa sökande efter meningen med livet.
   Kafka, som är huvudpersonen, försöker fly från sin pappas profetia om att Kafka, likt mytens Oidipus, ska döda sin far och ligga med inte bara sin mor utan även sin syster. På 15-årsdagen stjäl han pappans pengar samt mobiltelefon och ger sig ut för att leta rätt på sin mamma som gav sig av tillsammans med hans äldre syster när Kafka var fyra år.
   Kafka beger sig från Tokyo till Takamatsu där han bosätter sig i ett privat bibliotek, förestått av änkan fröken Saeki och den 30-åriga assistenten Oshima.
   I vart annat kapitel får vi följa Nakata, en äldre man som försvinner från Tokyo vid samma tidpunkt som Kafka. Han kan få makrillar att regna ner från himmelen men framför allt kan han tala med katter. Han beskriver sig som ”lite dum” då han varken kan skriva eller läsa.
   Detta är en mytisk roman som ändå känns fullt logisk. Murakami kan berätta och han berättar bra. Man rör sig i gränslandet mellan dröm och verklighet, mellan nu och då. Det är en labyrint bestående av många pusselbitar.
   Mycket nöje!

Anki Ramnelid

Sex grader – vår framtid på en varmare jord

Mark Lynas
Ordfront förlag 2007

Den som sett eller läst nyheter under hösten har inte kunnat undgå att klimatfrågan kommit i fokus. Samtidigt fortsätter vi själva i samma banor som tidigare. Bilarna blir fler, lastbilstransporterna ökar och Thailand är ett allt populärare semestermål. Så hur allvarlig är egentligen situationen?
   Den engelske journalisten Mark Lynas har gått igenom all tillgänglig forskning inom klimatområdet och gjort en sammanfattning i boken ”Sex grader”. ”. Där visar han med skoningslös klarhet vad som händer på Jorden om medeltemperaturen successivt stiger med alltifrån en upp till sex grader.
    I de värsta scenarierna kommer betydande delar av världens jordbruksmark att, inom mindre än ett sekel, ha förstörts genom torka eller ösregn och många miljoner människor tvingats fly från sina hem. Våra kuststäder har ödelagts på grund av stigande havsnivåer och ytterligare många miljoner människor har tvingats dra sig inåt land. I detta läge har även stora delar av världens djur- och växtarter utrotats.
    Vid mellan två och tre graders temperaturhöjning finns en kritisk gräns. Konsekvensen blir en självdrivande process som vi inte längre kan stoppa. Till exempel har Amazonasområdet då blivit så torrt att regnskogen brinner upp, med enorma utsläpp av växthusgaser som följd. Utvecklingen mot ett allt varmare klimat fortsätter utan kontroll.
   Finns det något hopp? Ja, om vi handlar snabbt! Slutkapitlet i boken tar upp vad som måste göras. Ett antal konkreta förslag som var och en av oss kan ta till sig. En följdfråga kommer vi inte heller ifrån: Är vår livsstil värd vilket pris som helst?

Lars-Olof Ramnelid